Vem uppfann hjulet är en fråga som inte har ett enkelt svar. Hjulets uppfinnare är fortfarande okänd, trots att det räknas som en av mänsklighetens mest revolutionerande uppfinningar. Det finns inget historiskt dokument eller arkeologiskt fynd som definitivt pekar ut en specifik person eller folkgrupp som hjulets skapare.
Istället tyder bevisen på att hjulet kan ha uppfunnits oberoende av varandra på flera platser i världen under olika tidsperioder.
Hjulets tidigaste spår
De äldsta arkeologiska bevisen för hjulets användning kommer från Mesopotamien, i dagens Irak. Cirka 5500 år gamla lertavlor visar bilder av drejskivor som användes för tillverkning av keramik. Detta tyder på att hjulet först användes för hantverksändamål innan det började användas för transport. Drejskivan representerar en tidig förståelse för hjulets mekaniska principer och kan ses som ett förstadium till transporthjulet.
I Europa har det äldsta kända hjulet hittats nära Ljubljana i Slovenien. Detta fynd är daterat till mellan 5100 och 5350 år sedan, vilket antyder att hjulet kan ha utvecklats självständigt i Östeuropa. Fyndet består av ett trähjul med axel, vilket visar på en avancerad förståelse för mekanik redan under denna period.
Från drejskiva till transportmedel
Övergången från drejskiva till transporthjul var ett betydande teknologiskt framsteg. I Mesopotamien började man troligen fästa hjul på slädar för att underlätta förflyttningen av tunga laster. Detta representerar ett viktigt steg i hjulets utveckling som transportmedel. Med tiden förfinades designen, och för ungefär 4000 år sedan utvecklades hjul med ekrar, vilket gjorde dem lättare och mer effektiva för vagnstransporter.
Trots hjulets uppenbara fördelar var dess spridning inte omedelbar eller universell. I Egypten, till exempel, dröjde det till den 18:e dynastin innan hjulet blev allmänt använt, trots att teknologin var känd tidigare. I Norden var slädar länge det föredragna transportmedlet framför vagnar, eftersom de fungerade bättre i den ojämna terrängen.
Hjulets parallella utveckling
Det är sannolikt att hjulet uppfanns flera gånger på olika platser i världen. Liknande konstruktioner har hittats i Kina och Centralamerika, vilket tyder på att olika civilisationer oberoende av varandra kom fram till liknande lösningar på transportproblem. Detta fenomen kallas parallell utveckling och är vanligt förekommande i teknikhistorien.
I Centralamerika finns bevis för att hjulliknande mekanismer användes i leksaker, men intressant nog utvecklades aldrig praktiska transporthjul i större skala före europeisk kontakt. Detta visar att även om principen för hjulet var känd, krävdes specifika kulturella och miljömässiga förhållanden för att det skulle utvecklas till ett allmänt transportmedel.
Hjulets moderna utveckling
Hjulets grundläggande design förblev relativt oförändrad under tusentals år, men på 1800-talet skedde flera viktiga innovationer. Järnvägens framväxt och utvecklingen av makadamvägar revolutionerade transportmöjligheterna och gjorde dem tillförlitliga oavsett väderförhållanden. Dessa förbättringar i infrastrukturen ökade hjulets användbarhet dramatiskt.
En annan avgörande innovation var det luftfyllda däcket som uppfanns på 1880-talet. Denna uppfinning förbättrade komforten och effektiviteten hos hjulbaserade fordon avsevärt. Till skillnad från själva hjulet kan vi här identifiera specifika uppfinnare: John Boyd Dunlop brukar tillskrivas det moderna pneumatiska däcket, även om Robert William Thomson patenterade en liknande idé tidigare.