Frågan om vem som uppfann saxen har inget enkelt svar eftersom saxen utvecklats under tusentals år. Den moderna stålsaxen som vi använder idag uppfanns och masstillverkades av Robert Hinchliffe från Sheffield, England, år 1761. Men saxens historia börjar långt tidigare, med de första kända exemplaren från det forntida Egypten omkring 1500 f.Kr.
Leonardo da Vinci, som ibland felaktigt tillskrivs uppfinningen, var inte inblandad i saxens utveckling.
Saxens tidiga historia
De första saxarna som arkeologer har hittat kommer från det forntida Egypten och är daterade till cirka 1500 f.Kr. Dessa tidiga saxar var tillverkade av brons och hade en enkel konstruktion med två blad som hölls samman av en metallremsa. Konstruktionen var primitiv jämfört med dagens saxar, och de behövde vässas ofta för att behålla sin skärpa.
Romarna vidareutvecklade saxens design omkring år 100 e.Kr. och skapade vad som kallas svängbara eller tvärbladiga saxar. Dessa saxar hade två blad som gled förbi varandra och var tillverkade av antingen brons eller järn. Den romerska designen var ett betydande framsteg, men även dessa saxar krävde regelbunden vässning.
Robert Hinchliffe och den moderna saxen
Den verkliga revolutionen inom saxteknologi kom år 1761 när Robert Hinchliffe från Sheffield, England, började tillverka saxar av stål. Hinchliffe var den första som använde detta material för saxproduktion, vilket resulterade i ett verktyg som var betydligt starkare och mer hållbart än tidigare versioner.
Stålsaxen behövde inte vässas lika ofta som sina föregångare, vilket gjorde den mer praktisk för dagligt bruk. Denna innovation ledde till att saxar kunde masstillverkas och bli mer tillgängliga för allmänheten. Hinchliffes uppfinning är grunden till den moderna sax vi använder idag, och han anses därför vara den moderna saxens uppfinnare.
Saxens spridning till Sverige och övriga världen
Saxen spreds till olika delar av världen genom handel och kulturellt utbyte. I Sverige har arkeologer hittat saxar som dateras tillbaka till 800-talet, men de blev inte vanliga förrän på 1300-talet. När stålsaxar började masstillverkas i England på 1760-talet spreds teknologin snabbt över Europa och så småningom till resten av världen.
I Sverige, liksom i andra länder, blev saxen ett viktigt verktyg inom många hantverk och i hushållet. Med tiden utvecklades specialiserade saxar för olika ändamål, från skrädderi till trädgårdsarbete. Den grundläggande designen har dock förblivit relativt oförändrad sedan Hinchliffes innovation.
Innovationer och specialsaxar genom historien
Utöver den grundläggande saxdesignen har det utvecklats många specialiserade varianter för specifika ändamål. Ett exempel är pinking-saxen, som uppfanns och patenterades av Louise Austin från Whatcom, Washington, år 1893. Denna sax skapar ett sicksackmönster när man klipper och används främst inom sömnad för att förhindra att tyger fransar sig.
En annan intressant variant är ullsaxen, även kallad bygelsax, som är tillverkad i ett stycke istället för att vara tvådelad. Denna typ av sax har traditionellt använts för att klippa ull från får. Under 1960-talet började man maskinslipa saxar för att få en jämnare kvalitet, och på 1970-talet introducerades saxar med handtag speciellt anpassade för vänsterhänta personer, vilket visar hur detta enkla verktyg fortsätter att utvecklas för att möta olika behov.